.png)
För mindre än 10 år sedan bestämde sig Kina för att börja satsa hårt på att utveckla den inhemska ligan och landets fotboll. Mycket av detta ledde till importer och sjuka löner och övergångssummor. Förklaringarna var många. Den riktiga anledningen var glasklar Kina var det perfekta landet att flytta och förskingra tillgångar ifrån.
Blir ett extremt sidospår att gå in på hur nepotism och korruption fungerar i dagens Kina. Extremt förenklat handlar det om att alla stora industrier och företag sanktioneras och backas upp av staten. Till följd av detta så är det inte de klassiska meritokratiska entreprenörerna som styra/driver dessa utan mer “Eliasson” politrucker med goda och starka band till partiet. Dessa är ganska känslokalla om storbolagens resurser samt tillväxt och har inga problem med att tillskansa sig vinster av dessa. Då marknaden, löner och annat är extremt reglerat i Kina (till följd av att man bar delvis har en marknadsekonomi måste man ha massa regler då kryphål nyttjas) behöver dessa Eliasson typer komma på andra sätt att frigöra kapital från företaget till sig själva.
Ett av de största och mest framgångsrika sätten har varit just via Fotbollen. Att säga att Fotbollslagen sponsras av storbolagen är ganska fel. De mer eller mindre ägs av storbolagen såsom Red Bul äger Salzburg eller Bayer äger Leverkusen. I Kina finns inte FFP och fotbollsklubbarna förväntas alltid ligga i röda siffror. Köpen och övergångarna i Kina styrs av folk från bolagen. Dessa olika mellanchefer försöker alla försäkra sina barns och framtida generationers välstånd. Vad gör att man som chef strax under toppskiktet på ett bolag när man har extremt höga internationella utgifter som inte den Kineniska lönen täcker:
Barnen går på en av de mer prestigefyllda internaten i Schweiz, US eller UK (senaste 20 åren har antalet ex-pat ungar som väljer Internatskolor utan några som helst band till landet ökat lavinartat). Samtidigt bygger man oftast en drömvilla på land man har köpt i Europa (för att få EU visum. Detta sker i många Schengen länder men där Portugal kanske står ut mest (Jorge Mendes var även instrumentell i detta) så kan du erhålla antingen medborgarskap/permanent uppehållstillstånd i utbyte mot att du investerar i privata fastigheter.
Allt detta gör att det sker en omättlig efterfråga på skattefria “off shore” pengar från Kinesiska mellanchefer (vill egentligen inte kalla de “mellanchefer” men strax under toppskiktet). Dessa sitter på resurser från företagen vilka de förutsatt att politiska vindarna blåser korrekt kan höja och minska från dag till dag. I princip alla övergångar som har skett till Kinas två toppligor under de senaste 10 åren har skett med huvudsyfte att få loss pengar till skattefria offshore konton. I media både Svensk och Engelsk har man ofta haft en nedlåtande ton mot Kinesiska värvningar. MAn har nästan fördummat sig över Kinesernas desperation, omdömme och betalningsvillighet det har oftast hetat att de Kinenska klubbarna oftast betalar överpris för att de blir blåsta och för att de saknar fotbollshistorien och fotbolls traditionen för att genomföra bra övergångar (som att de inte har resurser att anlita scouter eller bolag som soccer services). Det man har en kvota för utländska spelare, många gånger har stjärnor köpts in hamnat utanför truppen, alternativt att spelare har vantrivts och känt sig isolerad. Är man naiv fotbollsälskare eller ännu värre naiv journalist kan man ju tro att de Kinesiska klubbarna kastar bort pengar när de värvat 3 spelare för sammanlagt 600 miljoner SEK där åtminstone en av dessa kommer vara utanför truppen. Då har man tyvärr helt missat affärsidéen drömscenariot (för agenten och direktörerna) är ju att minst 2 av 3 av dessa spelare lämnar inom 12 månader så att den Kinesiska klubben kan genomföra nya övergångar!
På sätt och vis är Kineniska klubbar (tills Xi-Ping börja skära i det) främst använt Kinesisk fotboll som ett sätt att få loss kapital från ett hårt reglerat land och sahälle.