Kapitel III: Agenternas roll och utveckling inom fotboll:

Hela fenomenet fotbollsagent är ganska intressant och ganska motstridigt. Mycket av vad en agent gör och varför han finns till har både idag och förr oftast förvanskats och manipulerats av media och tillika fotbollsklubbarna. Det är också de personerna media väljer att höja minst i många länder inklusive Sverige skulle de ibland satiriskt jämföras med specialagenter under kalla kriget (tror Lasse Anrell var den sista att göra det).

Den allmänna uppfattningen och den agenterna oftast själva (med Mörk i spetsen) ger sken av är att “fotbollsspelarna är unga, naiva och godtrogna (mao dumma i huvudet) och att vi behövs för att försvara deras intressen gentemot luttrade hästhandlande klubbdirektörer.” Detta är en extremt naiv förklaring då vilken fotbollsspelare som helst från västvärlden har jämnåriga kompisar som måste löneförhandla, diskutera och få diverse typer av timm och sommarjobb under samma tid som denne skriver på sitt första kontrakt med monetär ersättning.

Vad är då en agent och varför har det alltid funnits ett behov av dem och varför finns det ett behov idag

Generation I Begynnelsen - 90talet

Om vi vrider klockan tillbaka till efterkrigstiden när Svensk Fotboll stjärna stod i zenit. Gre-No-Li var världsstjärnor osv. Så var behovet av agenten rätt enkelt. Världen var knappt global få människor pratade mer än ett språk någorlunda flytande. Agenten/Agenterna kunde då ses nästan som diplomatiska affärsattachéer som inte bara behärska en eller flera språk flytande utan också hade kontaktnätverk och affärsnätverk i flera länder. Ända fram till mitten av 90 talet var detta en av huvud agendorna. Det och förstå egentligen kutym och affärsseder på olika marknader. Fotbollsagenterna var betydligt mindre smutsiga än den tidens Rock Managers men betydligt mer smutsiga än diplomaterna. Många av dessa var flerspråkiga hade rötter eller av en slump bott i flera Europeiska länder.

Det var helt enkelt en annan värld fanns en sak som kallades för “Rollerdeck” där folk inom näringslivet och i många branscher var ens nätverk och värde ens rollerdeck alternativt plastfickealbum med visitkort.

Att kunna flera språk, affärskulturer och ha ett utbrett nätverk var ju USP’arna. Med det sagt innebar det inte att agenterna inte gjorde den tidens “dirty work” vare sig det handlade om att få en Svensk spelare att ge upp amatöridealet (vilket tidigt likställdes med uteslutning ur landslaget) eller smuggla ut Östeuropeiska stjärnor från östblocket (Kolla upp Ungerns storlag för er som vill fördjupa er). De Europeiska presidenterna var då som nu hyfsat bekväma och ville inte riskera sitt rykte eller att klubben skulle riskera att landet fick en ansträngd diplomatisk relation så agenterna fick helt enkelt sköta allt det smutsiga tills det var grönt för klubben kan träda fram i ljuset.

Generation II 90 talet - 2005

När Bosmandomen trädde i kraft blev helt plötsligt efterfrågan på agenter skyhög. Helt plötsligt skulle länders, unioners arbetslagstiftning samtolkas och i många fall trumfa de nationella och internationella stadgar som hade legat till grund för alla övergångar tidigare. I Sverige innebar detta att lönerna var tvungna att marknadsanpassas och höjdes drastiskt för att konkurrera med Europa det innebar också att från att efterfrågan från utlandet begränsade till spelare i och kring A landslaget så var nu i princip alla med en halv allsvensk säsong som merit i behov av agenter.

Den nya behovet av agenter var dels en som hade järnkoll på juridiken och kunde se till att spelarna kunde gå som bosman så att FIFA/UEFA slapp fler EU fall. Den andra kanske mer praktiskt uppenbara lagstiftningen var att FIFA (och via dom förbunden) förbjöd fortfarande kontrakterade spelare att ha kontakt med andra arbetsgivare.

Om vi höjer blicken en sekund så förstår ni själva hur löjligt det är, säg att du heter Olle Lundh och är stjärna på C More hos Bonnier Broadcasting har kontrakt på 2 år, då får du alltså inte bli uppvaktad av Discovery eller Sky Sports för att “Bonnier äger dig” tills du har 6 månader kvar på ditt löpande avtal.

Detta var självklart praktiskt ohållbart och agenten kunde här agera en konfidentiell mellanhand som kunde medla och förhandla mellan klubb och spelare trots att spelaren enligt regelverket inte fick detta.

I och med allt detta införde FIFA även den omstridda så kallade agentlicensen kring millennieskiftet. Där de olika nationella förbunden ansvarade för att utföra testerna och utfärda licenserna. Licenserna och dess administrering var stökiga från början dels för att FIFA och förbunden inte har någon egentlig juridisk allsmäktig rätt till att diktera vem en spelare anställer som rådgivare om något så kan vissa stater ta sig den rätten men i de flesta västeuropeiska länder har fria medborgare rätten att välja egna rådgivare. Dess praktiska tillämpning var på många håll ett skämt inte minst i Sverige där förbundets tomte till chefsjurist (tror det var Sune Hellströmer) i början när licensen först trädde hade en luddig regel att “man behövde praktiskt erfarenhet från agentverksamhet inom fotboll” vilket översattes till att man ska ha suttit med och skrivit professionell avtal vilket på den tiden begränsade detta till i princip ett 30 tal klubbdirektörer, 40 tal styrelsemedlemmar, fotbollsspelare som varit utlandsproffs samt dåvarande agenter. Till saken hörde det att det teoretiska provet var extremt lätt och hade extremt enkel svårighetsgrad och kunde knappast likställas med en JÖK eller JIK. Med tiden kom kritiken så SVFF höjde gradvis svårighetsgraden på provet samtidigt som kravet på praktiskt erfarenhet för agentlicensen filades bort. Senare infördes även en regel på att man var tvungen att förnya sin licensen (var sjätte år?). Detta gjorde att många Svenska agenter (särskilt vissa av våra största med fina spelarkarriär men som oftast sakna högskolepoäng) började faila testen. Det gjorde att antalet licenser sköt i höjden då de företagsamma agenterna oftast fick någon företagsam juridikstudent (oftast Iranier / Syrian) att skriva provet sen fick han deltidsanställning i bolaget på så vis kunde man använda juriststudenter som uppenbart sågs sin chans att verka inom fotbollen och inte hade något emot att agera målvakter.

Detta är även den riktiga anledningen varför SVFF slutligen avskaffa agentlicensen till Patrik Mörks stora förtret.

De har ju fått frågan ett antal gånger men aldrig kunnat ge ett riktigt svar men detta är anledningen licensen gjorde att branschen blev mer krokig och inte mindre.

Sista Generationen förtjänar sitt egna kapitel men handlar egentligen om de finansiella agenterna: